Jag har inte känt någon glädje att fira påsk i år, men trots det köpte jag några påskägg till barnen och lite annat för att mysa under långhelgen. Skärtorsdagens pessimism övergick sakta till glädje av att få vara ledig tillsammans med barnen och sammanfattningsvis kan jag nu säga att denna påskhelg varit den bästa på länge.

Mina barn har aldrig velat klä ut sig till påskkärringar som jag och mina barndomsvänner gjorde. Det fick man minsann inte missa! Kaffepannan och kvasten och dörrknackning hos alla grannarna på kvarteret. Och nästa kvarter. Det fanns många hus att besöka. Innan kvällen var kaffepannan fylld av godis och mynt. Vissa godisar var svarta av kontakten med mynten, men det spelade ingen roll. In i munnen åkte de ändå …

Min yngsta dotter tog på sig påskkärringkläder för en bild så att mormor skulle bli glad, men sedan slet hon av snabbt av sig dem igen. Nej, några påskkärringar är de inte. Kanske är tur för vem skulle de knacka på hos i dessa tider? Jag skämtade med dem om att de kanske borde ta en bild och lägga ut en swish-uppmaning om ett bidrag till påskkärringarnas godispott. Godis har vi dock haft gott om ändå, så när barnen ville testa idén satte jag stopp för det. Vi sparar det tills den dag vi verkligen behöver något.

Mycket godis blev det till påsk

Vi har som många andra ”bara” varit hemma. För mig som jobbar jämt och resten av tiden är på språng blev påsken nästan en befrielse. Att sänka kraven. Slippa planera och organisera. Bara vara i nuet. Få vara med barnen utan störningsmoment som tider att passa, läxor att göra, jobb som ska lämnas in … En långhelg av ren njutning. Lugnet före stormen innan coronaviruset bryter ut helt i området?

Vi har spelat de där brädspelen vi aldrig ”haft tid” att spela. Tittat på filmer vi inte ”hunnit se”. Vi har grillat korv ute och både målat och letat ägg. Under besöket i skogsdungen för att placera ut äggen hittade jag rester av det plastskelett jag gömde till Halloween. En hand som blivit kvar. Det som göms i snö … Det blev en rolig detalj i årets påskfirande, men det representera ju av en slump även en del av dagens verklighet. Det blir tragikomiskt. Påsk i coronatider …

En tragikomisk bild: Påsk i coronatider

Tänker tillbaka till mina påskfiranden hos mormor i Grönåker. Alltid med våra kusiner och andra av mormors många barnbarn. Påskäggen vi fick under kudden. Hur vi grillade korv ute, oavsett väder. Hur vi trängdes inne i det lilla köket som fungerade som vardagsrum. Det mysiga med att vara samlade som en familj. I år har jag fått tillbaka den känslan.