Vi måste bli bättre på att prata pengar. Pengar är ingenting man funderar över om man har dem. Det är inte förrän man är utan dem det blir ett problem. Och det krävs inte mycket för att man ska hamna i en dålig spiral: Det räcker med att vara sjukskriven i en månad eller två för att därefter inte komma ikapp ekonomiskt på ett halvår.
Igår stötte jag på jag en vän som berättade om just det: efter en sjukskrivning hade hennes ekonomi blivit extremt dålig. Nu måste hon kontrollera varje utlägg och spåra varje krona och inte unna sig den där glassen hon så gärna hade köpt om hon hade haft råd. Hon har dock tack och lov, även om de har separat ekonomi, en sambo att dela utgifterna med.
Det finns många utsatta grupper ekonomiskt. En av dem är ensamstående föräldrar. Det är en grupp där många arbetar heltid men ändå inte har råd att leva, ett fenomen som föreningen Makalösa föräldrar kallar ”Fattig med lön”. Man jobbar och tjänar pengar, men pengarna räcker inte till att få ihop vardagen.
Jag känner många ensamstående mammor som har en dålig ekonomi. Som mamma ska man vabba för man ska ta hand om barnen, men samtidigt måste man ju jobba för att få ihop pengar att klara mat och hyra.
Jag har varit där själv och jag vet hur jobbigt det är att leva på havregryn och vatten. Det går bra för dig som förälder, men barnen måste ju ha mat. Man måste spela en roll inför kollegor och chef på jobbet och isolerar sig för att man inte har råd att delta i sociala evenemang. Och bara tanken att lönen är slut innan den ens kommit in på kontot är i högsta grad ångestframkallande.
Fattigdomen blir också en trigger till att shoppa mer, för man är så frustrerad att inte ha råd och tycker synd om sig själv. Så har det i alla fall varit för mig. När jag haft pengar på kontot har jag känt mig trygg och köpbehovet försvunnit.
Det är enkelt att tänka att man löser det genom ett tillfälligt lån. Då är det lätt att ”unna sig” något extra för att må bättre för stunden. Sedan kommer räkningen. Glömmer man bort att betala en räkning innebär dagen efter utgångsdatum en extra avgift. Det kan bli väldigt dyrt om man har adhd och ingen riktigt struktur för hur man ska betalar räkningarna. Det är inte att man inte vill betala eller att man inte har pengarna på kontot. Det blir bara inte av. Förrän det är för sent. Det är ett hinder man måste ta sig över. En inre blockering. Så vips kommer ett brev från inkasso om missad betalning.
Får man en betalningsanmärkning blir livet extra svårt då man inte kan ha några extra kostnader som man inte kan betala av med lönen. Man kan inte få ett kreditkort eller något lån. Bor man i hus räcker det att någonting går sönder så är det alltid extrautgifter. Har man dessutom en bil ökar kostnaderna rejält. Bor man där vi bor och jobbar där jag jobbar, går det tyvärr inte att klara sig utan bil.
Men det handlar inte bara om hur mycket man tjänar. Det handlar också om hur man ser på pengar. Själv har jag insett att jag haft en väldigt dålig syn på pengar. Jag fick dåligt samvete om jag tjänade bra och mina vänner inte gjorde det. Det har lett till att jag har gett bort pengar till personer jag tyckt synd om utan att egentligen haft råd till det. Jag har också lånat ut pengar som jag inte fått tillbaka.
En sak som man lär sig när man går igenom en läkningsprocess är att man äntligen börjar se hur måendet påverkar ekonomin och att man faktiskt är värd att ha de pengar som man tjänar. Man lär sig tänka på andra sätt och se möjligheter att investera, även om det bara är små summor. Kan man inte hantera pengar spelar det ingen roll vilken summa som kommer in på lönekontot den 25, då kommer den summan alltid att ta slut.
Man inser också att den dagen man inte har pengar så finns det ingen som är där för dig. Man är väldigt ensam och utsatt plötsligt när pengarna inte finns där. Och det är en ångest jag inte önskar någon. Man inser också hur underbetald man varit i hela sitt liv då man inte sett sitt eget värde och inte vågat löneförhandla utan enbart nöjt sig med lönen som erbjudits. Man inser också att man inte kan jämföra en lön med två löner, det går inte att göra det.
Egentligen är det ganska enkelt: antingen tjänar man för lite eller så har man för stora utgifter. Det enklaste är nog att försöka dra ner på vissa utgifter. Kan man inte göra det måste man försöka få ett extrajobb. Och hur lätt är det när barnen är små och man är ensamstående?
Jag skulle bli en sådan där ”bullmamma”, men det har jag inte alls blivit. Jag har jobbat väldigt mycket och hårt i mitt liv, drivit företag och jobbat extra och mina barn är nu snart stora. De har växt upp med en mamma som i princip aldrig varit hemma och det är en stor sorg som jag måste bära med mig resten av mitt liv, men jag har gjort så gott jag kunnat under de förutsättningar jag har haft.
För att klara att jobba och sköta barnen har jag fått vara väldigt kreativ. En sommar bad jag en spansk kompis med en tonårsdotter hjälpa mig med barnen medan jag jobbade. Jag har även fått hjälp av okända människor från hela världen via ett nätverk med personer som jobbar mot husrum medan de reser runt i världen (Workaway).
När man sedan väl bestämmer sig, då räcker det med ett beslut. Nu är min femårsplan skapad för att ta jag ska ta mig från A till B och då är det bara att följa den tills jag kommer dit jag vill komma. Jag kommer inte låta någon eller något stå i vägen för den. Allt detta för att mina barn inte ska behöva börja från noll och slita som jag har gjort i hela mitt liv. Det kommer att vara värt det när jag väl är framme.
Hur ser det ut för dig? Har du någon pengaplan? Hör av dig till mig om du behöver hjälp att skapa din egen plan: eva@wordraft.nu är adressen.
Senaste kommentarer